5. Att vi har olika årstider beror på att jordaxeln lutar. Den lutar för att något har krockat med jorden och om inte det skulle ha hänt så skulle vi inte ha vår eller höst. Då skulle det bara variera från varmt till kallt och ingenting skulle kunna anpassa sig. Jorden rör sig ett varv i jordbanan under ett år. När nordpolen vetter mot solen har vi sommar och när den vetter bort från solen har vi vinter. Däremellan är det så klart höst och vår.
6. Jorden roterar ett varv runt sin egen axel och dygnets längd beror på det. Dagen är längst vid sommarsolståndet och kortast vid vintersolståndet. Dagens längd ändras snabbast kring höst- och vårdagjämning och långsammast vid jul och midsommar, när det ”vänder”. Norr om Polcirkeln blir det under en period mitt i vintern ingen dag. På motsvarande sätt blir det ingen natt kring midsommar.
9. Ju mer månen halkar efter solen i en så kallad "kapplöpningen", desto mer av solljuset faller på den del av månen som kan ses från jorden. Den ökande eftersläpningen gör också att månen syns under en allt större del av kvällen och natten innan den går ner. En vecka efter nymåne är månen halv, och efter två veckor (lite drygt) är det fullmåne. Då är sol och måne så långt ifrån varandra som de kan komma, och då ligger alltså månen, jorden och solen längs en rät linje med jorden i mitten. Det betyder att månen går upp när solen går ner, och att den är uppe hela natten. Det är nu som det ibland kan bli månförmörkelse.
10. Det är månens dragningskraft som gör att det vatten som är vänd mot solen höjs och den sida bort från solen sjunker. Ebb är den tidsperiod då havsvattnet drar sig tillbaka från kusten och vattennivån sjunker tills lågvatten uppnås. Därefter följer flod, då vattnet stiger tills högvatten uppnås, varefter förloppet upprepar sig. Ibland kallas lågvatten ebb och högvatten flod. Tidvattenhöjden är skillnaden mellan lågvatten och högvatten.
14. Solförmörkelse inträffar då månen passerar mellan jorden och solen, och dessa ligger i en rät linje, varvid solen helt eller delvis blir skymd för betraktare från jorden. Solens diameter är cirka 400 gånger större än månen men ligger 400 gånger längre bort vilket gör att de två himlakropparna är nästan identiskt stora sett från jorden.
Den första säkert dokumenterade solförmörkelsen inträffade den 5 maj år 1375 f Kr. i staden Ugarit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar